Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet (recension)

Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvet är en gotisk detektivnovell av Uppsalapoeten Mohamed Omar. Handlingen är enkel: Egyptologen Tord Ranke hittas mördad och hans snillrike och excentriske kollega Professor Frans Stenberg utforskar mordet, en undersökning som leder honom till en synbart utdöd egyptisk kult, som naturligtvis inte visar sig vara så utdöd.

Som det kanske märks är detta en hyllning till gotiken som den har tagit sig utryck i tidig underhållnings- och pulp-litteratur.
Sherlock Holmes och hela den mer gotiska delen av detektivgenren är hela tiden med i bakgrunden. Lovecrafts Arkham och dess Miskatonic University spelar till och med en roll i handlingen. Ren underhållning, som författaren uttryckligen säger, men mycket intelligent och lärd sådan.

Jag uppskattade särskilt hur Omar fångade (medvetet eller omedvetet) gotikens förhållande till ondskan, vare den tar sig uttryck i hedniska kultur eller vampyrer: avståndstagande av moraliska skäl, men samtidigt märker man hos författaren en fascination. Liksom Bram Stoker var fascinerad av Dracula är Omar av sin  Khazamhotep-kult.

Novellens karaktärer är myckelt enkelt tecknade, nästan i karikatyr, som sig bör i riktig pulp-litteratur. Men det är orginella karikatyrer och de är inte utan charm. Då särskilt novellens detektiv och huvudperson professor Frans Stenberg. Han är en excentrisk akademiker som trots sin unga ålder i klädsel och intressen verkar vara från en svunnen tidsålder. I en touch som bara Mohamed Omar skulle ha hittat på bär han ständigt fez.

Men i ett grepp som går ända tillbaka till detektivgenrens ursprung (t ex Poes Auguste Dupin) låter Omar sin excentriske huvudperson ständigt följas och balanseras av en mer "normal" assistent, studenten Henning. Denne upsalienske Watson är en nörd, då främst på Star Wars och rollspel. Hans intresse för popkultur konstrasterar fint med Stenbergs mer "högkulturella" smak och gör den kufiske Stenberg mer tillgänglig för läsarna som figur.

Språket är mycket skickligt och det märks att det sitter en poet bakom tangentbordet. Den gotiska atmosfär som den framkallar är i mångt och mycket novellens främsta styrka. Man imponeras särskilt av skildringen av ett mycket gotiskt Uppsala. Staden har samma funktion för Professor Stenberg om London för Sherlock Holmes och är nästan lika mycket en karaktär som människorna. I ett rent fantasyinslag låter Omar gatlyktorna anakronistiskt, men stämningsfullt hänga kvar i mobiltelefonernas tidevarv. Det enda man kan klaga på är inslagen av Uppsalas studentkultur, om man som jag har svårt för det studentikosa.

Men överlag är det en mycket underhållande novell. Mohamed Omar skrev den för att roa och i det här fallet lyckas han med det. Jag väntar med glädje på  Professor Stenbergs kommande äventyr.
Häftet med novellen och andra böcker av Mohamed Omar finns att köpa direkt hos honom på hans blogg Nya Il Convito.